Frågor

Kollegan F mejlar att han har läst på min blogg. Han tycker om, skriver han, och jag blir glad.

Sen frågar han: Varför bor du i Sverige?

Och jag känner hur allting bara stannar. Skickar ett snabbt mejl till honom att det är nog den bästa fråga jag har fått om det här med missionärsbarnandet, och jag har aldrig tänkt på svaret. Det har bara inte fallit mig in. Lovar honom att fundera på det, "Kanske skriver lite om det på bloggen", svarar jag.

Jag har ägnat 20 år, alla åren sedan jag blev vuxen, åt att vända på varenda sten jag har kunnat leta upp efter svar på varför jag inte bor i Afrika, varför jag inte återvänder till Tanzania. Vad skulle jag göra där? Jag vill inte jobba för kyrkan, mitt yrke lämpar sig inte, det skulle riva upp alldeles för mycket i mig, jag kan inte förmå mig att slita upp mina barn, vad skulle min man jobba med ... många stenar är det. Men den stora klippan, Varför bor jag i Sverige, den ligger orörd.

Jag vet inte.

Men ett vet jag: Jag är lika hemma, lika mycket jag, oavsett var jag är. Eller lika mycket borta. Vit utanpå och zebrarandig inuti, det är jag.

Fortsätt gärna att fråga. Det för mig närmare svaren, och tillsammans kan vi hjälpas åt.

Tack, F!