Himlen är svart och stjärnorna lyser när B och jag stiger ur bilen. Luften är klar och kall, det ryker lite om vår andedräkt och jag huttrar till. Jag tar honom i handen och säger: "Titta, jag har tänt dem åt oss."
B berättar om när han var barn och låg i snön och tittade på stjärnhimlen.
Då vet jag vad det är som känns annorlunda med stjärnorna här, än den himmel jag tittade på som barn. Det är inte bara det att stjärntecknen är annorlunda. Det är inte heller bara det att man ser fler stjärnor på södra halvklotet.
I Sverige fryser man alltid lite när man tittar på stjärnorna.
söndag 2 oktober 2011
Konversation
Plötsligt försöker L konversera mig om Afrika på kafferasten.
- Har du sett några djur när du var i Afrika, så där som man ser på tv?
Ja, jo. Jag har fått frågan förr, och liknande frågor. Jag blir alltid lika ställd.
De som frågar har så lite begrepp om andra länder att de inte vet vilken nivå de ska lägga sig på. Ändå är det välmenat att ställa frågor, ett försök att vara artig. Men jag blir svarslös. Jag vet av erfarenhet att om jag börjar berätta om hur det ser ut för mig så tappar jag dem snart, antingen för att de inte alls kan relatera till det jag säger eller för att de tror att jag skryter, eller vad det nu är. I vart fall har jag lärt mig att aldrig berätta om ingen frågar, utom för dem som står mig närmast. De som står mig närmast just därför att de kan och vill lyssna.
Jag gör ett försök ändå med L. Svarar att visst har jag sett alla de där djuren. Lejon, elefanter, zebror, miljoner gnuer i Serengeti, noshörningar, flodhästar, geparder, apor, krokodiler, giraffer som springer över savannen ... hans blick blir tom och han tittar över axeln på mig. Det är lönlöst.
Samtidigt förstår jag. L har bott i samma lilla stad i hela sitt liv. Han började på sin första arbetsplats samma år som jag föddes, och här har han jobbat sig upp sedan dess. Han vet allt om Hudiksvall och väldigt mycket om många av människorna här. Och ganska lite om Afrika. Det är inget fel, inte alls. Det behöver inte betyda att man är trångsynt.
Fast ibland får jag lust att säga "Visst, jag var på safari när jag bodde i Afrika. En gång såg jag en neger också."
- Har du sett några djur när du var i Afrika, så där som man ser på tv?
Ja, jo. Jag har fått frågan förr, och liknande frågor. Jag blir alltid lika ställd.
De som frågar har så lite begrepp om andra länder att de inte vet vilken nivå de ska lägga sig på. Ändå är det välmenat att ställa frågor, ett försök att vara artig. Men jag blir svarslös. Jag vet av erfarenhet att om jag börjar berätta om hur det ser ut för mig så tappar jag dem snart, antingen för att de inte alls kan relatera till det jag säger eller för att de tror att jag skryter, eller vad det nu är. I vart fall har jag lärt mig att aldrig berätta om ingen frågar, utom för dem som står mig närmast. De som står mig närmast just därför att de kan och vill lyssna.
Jag gör ett försök ändå med L. Svarar att visst har jag sett alla de där djuren. Lejon, elefanter, zebror, miljoner gnuer i Serengeti, noshörningar, flodhästar, geparder, apor, krokodiler, giraffer som springer över savannen ... hans blick blir tom och han tittar över axeln på mig. Det är lönlöst.
Samtidigt förstår jag. L har bott i samma lilla stad i hela sitt liv. Han började på sin första arbetsplats samma år som jag föddes, och här har han jobbat sig upp sedan dess. Han vet allt om Hudiksvall och väldigt mycket om många av människorna här. Och ganska lite om Afrika. Det är inget fel, inte alls. Det behöver inte betyda att man är trångsynt.
Fast ibland får jag lust att säga "Visst, jag var på safari när jag bodde i Afrika. En gång såg jag en neger också."
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
