Bokstäver

Här sitter jag, omgiven av bokstäver. De har något magiskt över sig, fångar ständigt mitt intresse och är en säker källa till harmoni. Varför vet jag inte riktigt. Bara att det är så.

Det första ordet jag lärde mig läsa var is. Jag minns hur jag satt i mammas knä i det rum som hon hade inrett till skolsal för mina två äldre syskon, som var i skolåldern. Mamma var småskollärare, medföljande missionärshustru och ville inte skicka oss till intenatskola i stan innan vi hade fyllt tio år. Det blev hemundervisning för mina båda syskon i det varma rummet. Och jag fick ju uppmärksamhet för visat intresse, så jag hakade på.

Svetten klibbade mot baksidan av låren när jag sorterade lapparna med bokstäverna på i den gröna lådan med ett fack för varje. Stora och små. Jag tittade i läseboken om Li och Lo och ljudade iiiiii-ssss. På bilden var det ett vackert vinterlandskap med massor av snö. Li och Lo var ordentligt påpälsade med mössor, jackor, vantar och halsduk och gick på en stor driva.

Det där fattade jag inte riktigt. För mig var is små fyrkantiga bitar som man fick i saften ibland. Om man nu fick saft någon gång.