Flygmyror

Plötsligt och från ingenstans grips jag av en stor längtan efter flygmyror. Den nötaktiga smaken, salta och knapriga, termiterna stekta i sitt eget fett.

Det var alltid pappa som upptäckte dem. Sena kvällar, alldeles i början av regntiden tror jag att det var, svärmade de runt lamporna på verandan och gatlyktan vid grannarnas utfart. Vi hällde vatten i bunkar och plockade myrorna från marken och väggarna, eller tog dem direkt ur luften när de flög.
Vattnet i bunkarna klibbade fast vid deras vingar så att de inte kunde smita och det fräste när vi hällde dem i stekpannan.