Juleljus

Stans lucia och tärnor kommer till jobbet. Personal, pensionerade medarbetare, vikarier, egna och ihoplånade barn samlas för att fika lite. Lampor släcks på redaktionen och någon verkar ha stängt av telefonerna, för det blir tyst och stilla. Mellansonen sätter sig i mitt knä, jag snusar lite i hans hår och han känns nära.

Sex tärnor med en lucia i spetsen skrider in och sjunger de vanliga sångerna. De sjunger bra, rena toner och fina stämmor och när de kommer till Nu tändas tusen juleljus är jag tillbaka i vardagsrummet i Musume. Där hamnar jag alltid när jag hör den.

I Musume hade vi julkrubban i öppna spisen. Det var liksom ingen vits att elda den varmaste tiden på året. Brasa tände vi ibland, i juni eller så när gutin (å, hur stavas det? Det är shona och betyder sånt där väder som man tänder brasor i, ungefär; kyligt, rått och dimmigt) satte in. I den varma fukten kring jul säckade pepparkakshuset ihop efter ett par timmar och ljusen kroknade. Julgranen var en acacia, pyntad med det vi hade och med knäck i flätade korgar som hängde från grenarna och den avsågade stammen i en stor plåtburk.

När jag gick upp på natten för att dricka vatten sken månen ner genom skorstenen, rakt på krubban.