Missionärsbarnet I från Japan skriver i en kommentar att han ständigt associerar. Han berättar hur hans svensklärare en gång, smått irriterat, undrade om han alltid måste referera till Japan i sina uppsatser. "Tydligen måste jag det för det var det jag gjorde. Det var det jag hade att se tillbaks till", konstaterar han.
Så är det ju: Det som vi har varit med om är det vi har att se tillbaka på, associera och referera till. Vi kan ju inte ändra på det. Det svåra är att hantera det. Jag har så många gånger mötts av reaktionen att folk tror att jag skryter, eller i bästa fall bara tröttnar på det jag har att berätta, att jag till slut har blivit nästan tyst. Så ibland vill folk att jag SKA berätta, och då vet jag aldrig riktigt vad jag ska säga av rädsla för att få de där tråkiga reaktionerna igen.
Kanske berättar jag på fel sätt eller i fel sammanhang. Hur brukar ni göra?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Ä!
Folk är idioter. Inte skryter du.
Jag säger som Seinfeld: I can´t stand people. They are the worst!
Tack, Vännen, det värmde gott! :-D Med den inställningen hos dig känner jag mig trygg att berätta vad som helst för dig. Grattis, du kommer att få veta mycket!
Och jag säger som han i Groundhog Day: People are morons. People eat blood sausage.
Skicka en kommentar