Sällan kommer man längre än till kommentaren "Spännande." - möjligen till "Spännande!". Jag tycker inte om ordet. I mina öron ekar det av brist på vidare engagemang, det är bara en tom kommentar när folk inte vet vad de ska säga. Då säger de "Spännande", så har de i alla fall sagt något. Men samtalet är slut.
På puben frågar kollegan mig om jag inte längtar tillbaka till Afrika. "Varje dag och varje natt", svarar jag och då säger han inget mer.
Men det går ju aldrig att ge ett rakt och enkelt svar på den alldeles för vanliga frågan "Var kommer du ifrån?" För enkelhetens skull brukar jag säga Uppsala, men det hörs ju inte på mig så folk invänder ofta. Jag förstår egentligen inte varför det är så viktigt att så många tydligen måste prata om det, särskilt inte när de inte orkar lyssna när man verkligen börjar berätta. Det är väl nån sån där fånig social grej, som att prata om vädret och att man ska svara "Bra" när folk frågar hur man mår. De hoppas väl att jag ska säga Kramfors eller Mjölby eller nåt.
Vadå Var kommer du ifrån? Jag är ju här nu, vi kan väl prata om vem jag är, och vem du är. Jag berättar så gärna. Och jag lyssnar så gärna.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag tror att det är allmängiltigt, folks olika förmåga att se andras bakgrund. Oavsett det handlar om geografiska, sociala eller intellektuella skillnader.
Jag upplever att i vissa grupper av människor är det omöjligt att väcka intresse för delar av mig där de saknar referenser.
Barndomskamrater från Norduppland ser inte det viktiga med upphovsrätten, och mina redaktionskolegor fattar inte grejen med Tractor Pulling.
För mig är inte det någon stor grej. Jag känner mig ändå tillräckligt accepterad i båda läger.
Men jag vet att det betyder så mycket mer om skillnaden mellan de olika världarna är större och om det är kopplat till större problem.
/Kalle
Min erfarenhet är att ju fler världar man har besökt, desto lättare har man att förstå att det finns andra referenser än ens egna och inse att man kan behöva lyssna i sin omgivning för att se dem. Det gäller inte alla, men de allra flesta människor som jag har mött.
Skillnaden mellan Tanzania och Sverige är större än skillnaden mellan Norduppland och centrala Uppsala - det vet du och det vet jag att du vet. Det är väl därför det inte är någon stor grej för dig.
Ändå är det klokt sagt av dig: att det är omöjligt att väcka intresse för delar av mig där de saknar referenser. Det är precis det jag menar. Problemet när världarna är så skilda som mina världar är, är att det är så få som förstår Afrika-delen av mig, och ännu färre som förstår och delar splittringen och ser och kan hjälpa i försöken att ändå förena världarna.
Kanske kommer jag aldrig att lyckas. Kanske kommer jag att bli hel inuti - men zebramönstrad, och det blir min helhet.
Du är unik. Du lyssnar.
Skicka en kommentar