På jobbet börjar P och L prata om eter. Ett minne dyker upp i mig, och jag berättar om när min bror trampade på en citrontagg när vi bodde i Zimbabwe.
Taggen var säkert en och en halv centimeter, den blev kvar och han haltade omkring. Efter ett tag blev foten infekterad, mamma var orolig och vi åkte till Mnene för att han skulle opereras.
Där fanns bara eter att söva honom med. Det lär vara obehagligt, han fäktade vilt omkring sig innan han somnade och efteråt mådde han hemskt illa. När han hade vaknat åkte vi hem, han låg på baksätet i vår orangefärgade Volkswagenbuss och skumpade på den dåliga vägen hem till Musume. Vi hade dörren på långsidan till bilen öppen för att han skulle få så mycket frisk luft som möjligt.
Det var varmt och i skymningen kom myggorna svävande in genom bildörren. Halvvägs inne segnade de ned, en efter en, bedövade av eterångorna.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar