Förvåning

Det är ju det här med var man kommer ifrån, det verkar vara så viktigt. Folk frågar, och jag får förklara.
På firmafesten blir K, D och G alldeles till sig och tycker att det är intressant, spännande och exotiskt. De frågar och frågar och tycker att jag ska skriva om det. Och på Facebook skriver M: men har du skrivit om det här? Påtyrckningar från flera håll.
Jag säger lite lamt att jo, jag har väl vävt in det i ett par krönikor i HT, och så bloggar jag om det. Men de verkar tycka att det är intressantare än så.
Jag blir lite förvånad.
Men visst.
På tåget till Stockholm, när jag ska möta mamma och hämta upp mina barn som har varit hos henne och pappa på höstlov, tar jag med mig min dator och skriver och skriver. Hela vägen skriver jag, det blir nån sorts långkrönika.
Den är inte färdig än. Jag kanske skickar den till bilageredaktören sen. Det är klart att jag vill berätta.