Amaryllis

Det är högtid för blommorna, lökväxterna med de långa raka stänglarna till stjälk och klockorna högst upp. Tidningarna innehåller featurereportage om hur man vårdar dem bäst, bilder på dem i allehanda färger. Fotograferna verkar gilla dem, bilderna är fantastiska.
Mamma var så glad när hon hade fått tag på amaryllislökar. Hon pratade om de stora, röda klockorna som skulle komma. Jag minns hur hon grävde ned lökarna vid foten av jakarandaträdet, i en ring runt, vid hörnet till det stora vita huset med verandan. Kanske var det samma dag som hon rensade bland gerberorna och skrek när hon råkade få tag i svansen på en kameleont i stället för ett gerberablad. Kameleonten flög i en vid båge, landade på trädgårdsgången och flydde.
Glädjen åt amaryllislökarna kom av sig när jorden stod som en kvast bakom Fifi, vår svarta lilla taxpudelterrier. Jag vet inte hur många hon hann gräva upp innan mamma kom på henne, men då var onåden så stor att mamma sprutade vatten på henne med trädgårdsslangen.
Mamma vann striden om lökarna. Hur blommorna blev minns jag inte, men jag kan tänka mig att det var vackert mot den mörka jakarandabarken.