Historier

Barnen lyssnar till mina historier. Jag vill dela med mig till dem och berättar när minnena dyker upp, ofta vid matbordet. Mest skrattar de åt den om markattan och coca colan.

Vi var på semester någonstans, kanske i Richard's Bay eller Beira. Jag minns att vi var samlade runt ett bord under ett stort träd, mamma, pappa, min syster, bror och jag, och skulle äta. Rätt som det var kom en markatta gående på alla fyra längs en av grenarna på trädet. Den tittade på oss medan den gick. Hukade lite, som en katt som smyger. Ögonen var gula, stora, i det svarta ansiktet. Svansen var lång och hängde rakt ner.
Och så, kvickt som sjutton, var apan nere från grenen, skuttade över den sandiga marken, ryckte till sig en flaska coca cola från vårt bord och flydde. I den relativa säkerheten uppe i trädet höll den flaskan med båda händerna och halsade - drack och drack och drack.
När flaskan var tom släppte apan taget. Sen satt den på grenen, hopsjunken. Och hickade så att den hoppade. Hick. Hick. Hick. Och så - psssssch - kom all colan forsande ut genom näsborrarna.