söndag 8 mars 2009

Internat

- När jag var lika gammal som du bodde jag på internat 50 mil från mina föräldrar. Och det hade jag gjort i nästan tre år, säger jag till min äldste som en dag.
Han är 13 år.
- Vadå, säger han. Bodde du inte hemma? Hur kunde mormor och morfar låta dig göra det? Är dom inte riktigt kloka?
- Nej, säger jag.
Jag har inget annat svar.

Ändå tror jag att andra for mer illa än vad jag gjorde av att bo på internat. Jag har sett det. För mig var det annat som var värre - flyttarna och separationerna har varit det stora för mig - men någonstans har det nog ändå gett mig en skev bild av familjeliv.

Jag försöker handskas med det genom att inte utsätta mina egna barn för samma sak.

När jag var lika gammal som min mellanson är nu, var det en månad kvar tills jag skulle börja på internatskolan. Han är nio och ett halvt år. Det är ofattbart.

3 kommentarer:

Ingi sa...

Ja du, Elisabet. Det är väl inte precis det optimala att gå på internatskola när man är så liten. Jag var 7 och ett halvt när jag drog iväg 75 mil hemifrån. Skulle ALDRIG göra så med mina barn. Ändå känner jag att jag absolut inte på något sätt skulle vilja ha varit utan mina upplevelser. Vi har pratat om det här tidigare, att man känner sig kluven.

Lustigt, i helgen tittade på vårt sjuåriga extrabarn, som vi är stödfamilj åt var fjärde helg, och konstaterade att så liten var jag när jag första gången flyttade hemifrån. Ofattbart vet jag att min tanke var. Sen läste jag detta i din blogg, samma tanke igen. Det har tydligen dimpit ner en enkät i brevlådan om hur det var att vara internatbarn. Har inte kollat det än. Många sammanträffanden här på några få dagar.

åsa katarina sa...

"Min mamma vågar aldrig flytta någonstans utan låter oss bo på samma ställe hela tiden, för hon flyttade så mycket när hon var liten" sa min Marta. Jag känner igen mig i din berättelse. Kluvenhet är också ordet för mig. Det var mycket bra att städa i gamla känslor i samtal ett år. Svårt att hitta referenser. Kanske kan bara andra med samma bakgrund förstå.
Fin blogg.

Elisabet Greek sa...

Tack :-)