Växlingar

I brytpunkten mellan vinter och vår tänker jag på att jag tycker om årstidernas växlingar i Sverige. Det är något med förändringen som gör mig upprymd, som ger mig energi. Det droppar från taken, vägbanorna glänser och det plaskar när bilarna kör förbi på våt asfalt. Ja, när vinter går mot vår, alltså.
Och jag har mina ritualer: Nu är det snart dags att måla tånaglarna.
Så tänker jag på att just årstiderna är det enda jag kan minnas att jag någonsin saknade under åren i Zimbabwe och Tanzania. Och godis.
Det är klart, jag visste ju inte så mycket om Sverige.
Men saknaden har alltid varit omvänd: Längtan efter Afrika så mycket större i Sverige, än tvärtom.