Ibland tvingas man revidera sina principer. Efter att ha lärt mig simma i en kall sjö en särdeles ruggig sommar (1976), har jag envist vägrat att doppa mig i något kallare än 23 grader.
Jag vill ha Indiska oceanen med klart vatten och sand len som siden, snäckor och fiskar och koraller, brusande vågor, gungande vågor, vågor som bryts till tunnlar och långsamma, långa dyningar. Jag vill aldrig aldrig gå upp för att jag fryser.
Badkruka, hävdar omgivningen.
Nåja, det kan jag leva med, bara jag slipper doppa ryggen i kallt vatten.
Men man kan väl få ändra sig? I alla fall lite. Hör och häpna: Jag har badat. I havet på Hölick, längst ut på udden utanför Hudiksvall. Vattnet var klart, och det var precis lagom stora vågor. 23 grader var det inte. Men efter 32 år är jag beredd att ta det stora steget att erkänna att det faktiskt var skönt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar