Jag korrekturläser en dödsruna på familjesidan i tidningen. Den är ovanlig, skriven med stor värme och toppad med en bild av en dam med kortklippt, lite burrigt grått hår och röda kinder. Hon ser snäll ut.
Det står om hur hon tidigt fick hjälpa till i familjens jordbruk, gifte sig med sin ungdomskärlek och köpte ett gammalt knekttorp. Det rustade de tillsammans och sen bodde de där. Fyra döttrar fick de och familjen betydde allt för henne.
Raderna andas trygghet, harmoni, det stora livet i den lilla världen.
Och då undrar jag: Levde hon utan längtan?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar