Det tysta språket är det svåraste. Det som människorna inte säger till en, det som jag bara känner och inte vet vad det är. Jag försöker förstå, men kan inte riktigt.
Är det för att jag inte växte upp i Sverige, som jag inte lärde mig svenskarnas tysta språk? Eller är det för att jag är jag? Hur viktigt är det att förstå det som inte sägs, och hur gör man för att lära sig det?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar